Fungerar det att plugga natten innan ett prov?

Nate Kornell lät studenter lära sig GRE-liknande ord med flashcards. Han jämförde två sätt att dela upp samma arbete. I det ena en enda stor spridd kortlek, där varje kort kommer tillbaka efter en lång stund. I det andra fyra små massade kortlekar, där korten kommer tillbaka snabbt. Han jämförde också spridning med att plugga natten innan (Kornell, 2009).

Resultatet är tydligt. Spridning slog massning, och spridning slog att plugga natten innan. För 90 % av deltagarna var spridning effektivare (Kornell, 2009). Det är bara en studie, om ord, med kort. Den säger inget om fysikkapitlet du måste förstå. Men den pekar åt samma håll som Cepedas metaanalys, som visar att spridning slår massning över hundratals mått (Cepeda m.fl., 2006). Så nattplugg är inte det bästa sättet att ta sig an det, och forskningen säger det tydligt.

I samma studie trodde 72 % av deltagarna, efter första passet, att massning fungerade bättre (Kornell, 2009). De hade fel. Nattplugg har en verklig fördel på mycket kort sikt, allt är fortfarande färskt. Roediger och Karpicke mätte det, efter fem minuter gav omläsning ett bättre resultat än att fråga sig själv. En vecka senare var det tvärtom, och de som läst om var fortfarande säkrast på att de skulle minnas (Roediger och Karpicke, 2006).

Det är fällan natten innan finalen eller SAT. Klockan två på natten läser du om, allt ser bekant ut, och du känner dig redo. Den där bekantskapen är en vilseledande signal. Karpicke och kollegor talar om en illusion av kompetens hos studenter som läser om mycket och frågar sig själva lite (Karpicke m.fl., 2009). Om dina anteckningar känns tydliga, kontrollera det genom att säga dem utan att titta, inte genom att läsa dem en femte gång.

Ibland är natten innan allt du har kvar. Gör då det minst dåliga nattplugget möjligt. Först, fråga dig själv i stället för att läsa om. I Karpicke och Roedigers studie hade det ingen effekt på senare återkallande att studera ett ord igen när det väl var känt, medan att testa det igen hade en stor positiv effekt (Karpicke och Roediger, 2008). Lägg alltså tiden på det du missar, inte på det du redan kan.

Sedan, gör flera genomgångar i stället för en. Även om uppehållet är kort är det bättre att låta lite tid gå mellan två genomgångar än att köra dem direkt efter varandra. Cepeda visade att det bästa uppehållet är en bråkdel av tiden fram till provet, så det blir kortare när provet är nära (Cepeda m.fl., 2008). Till sist, planera in en stund för sömn. Sömnen deltar i konsolideringen av minnen (Rasch och Born, 2013). En hel natt utan sömn offrar precis det.

Här är en enkel genomgång. Börja med att lista ämnena i kursplanen som korta meningar, en idé per rad. Stäng sedan dina anteckningar och försök säga varje sak högt eller skriva den ur minnet. Markera dem du missar. Öppna anteckningarna igen bara för dem, rätta dem, och kom sedan tillbaka till dem efter en paus i stället för i nästa minut.

Spara de vackligaste idéerna till en sista genomgång sent på kvällen, sluta sedan och sov. Tänk på morgonen, att läsa om ett blad på vägen dit är ofarligt. Jenkins och Dallenbach observerade redan 1924 att människor glömmer mindre när de sover efter inlärningen än när de håller sig vakna (Jenkins och Dallenbach, 1924). Det ger bara en anledning att inte offra hela natten åt den sista repetitionen.