Varför det inte räcker att läsa om dina anteckningar

När du läser om dina anteckningar känns allt bekant. Orden, diagrammen, ordningen på idéerna, du känner igen allt. Det igenkännandet ger dig känslan av att informationen sitter väl i minnet. Men att känna igen en sida medan den ligger framför dig och att hämta dess innehåll på tentadagen är två olika uppgifter.

En enkät med 177 studenter visade att de flesta läser om sina anteckningar eller läroboken, och relativt få testar sig själva. Författarna talar om en illusion av kompetens (Karpicke m.fl., 2009). I översikten av Dunlosky och kollegor är omläsning bland de tekniker med låg nytta, bredvid överstrykning och sammanfattning (Dunlosky m.fl., 2013). Med andra ord är den vanligaste metoden också en av dem med svagast evidens. På gymnasiet som på universitet tillbringar många sina kvällar med den här tekniken, eftersom den är enkel och lugnande.

I experiment 2 av Roediger och Karpicke lärde sig 120 studenter prosatexter. Några läste en gång och testade sig sedan tre gånger. Andra läste om texten fyra gånger. En vecka senare kom den första gruppen ihåg 61 % av idéerna och den andra 40 % (Roediger och Karpicke, 2006).

En detalj spelar stor roll. Efter 5 minuter gav omläsning ett bättre resultat. Mellan det snabba testet och det en vecka senare glömde omläsarna 52 % av det de kunde, mot 14 % för dem som testade sig själva (Roediger och Karpicke, 2006). Om du testar dig direkt efter omläsning kommer det därför att kännas som att det fungerar. Glömskan kommer efteråt. Det är samma mekanism som när allt känns inlärt på söndagskvällen före ett prov och allt har försvunnit på onsdagen. Det viktiga är att när du testar dig förändrar slutsatsen du drar om din metod.

I studien var studenterna som läste om mest övertygade om att de skulle komma ihåg, och de är de som glömde mest (Roediger och Karpicke, 2006). Det är inte ett isolerat fall. Med swahiliordförråd hade studenternas förutsägelser om sin egen framgång inget samband med hur bra de faktiskt gjorde ifrån sig (Karpicke och Roediger, 2008). Med andra ord är din känsla av behärskning inte ett bra mätinstrument.

Bjork, Dunlosky och Kornell beskriver dessa felaktiga föreställningar hos studenter och föreslår att man ersätter dem med önskvärda svårigheter, studiesituationer som är lite mer krävande men håller längre (Bjork m.fl., 2013). Fällan med omläsning är just att den är bekväm. Om din studiestund aldrig sätter dig i svårighet, fråga dig om du hämtar något eller bara känner igen. Ett enkelt test är att stänga anteckningarna, skriva ner det du minns och sedan jämföra.

Du behöver inte sluta läsa om. Läs om en gång för att förstå, gå sedan vidare till att testa dig. Stäng anteckningarna, svara på frågor, rätta dig själv och börja om några dagar senare. I experimenten slog en läsning följd av tre självtest fyra omläsningar (Roediger och Karpicke, 2006). För detaljerna i metoden, se Aktiv återkallning, varför quiz slår omläsning.

För spridning, behåll exemplet beräknat från studien av Cepeda och kollegor. Med en tenta om 10 dagar, repetera materialet 2 till 4 dagar efter första sessionen (Cepeda m.fl., 2008). Och för att se var detta passar in jämför sidan Hur du pluggar effektivt enligt forskningen de tio teknikerna. På gymnasiet innebär det att göra om kursens frågor till ditt historiakapitel med anteckningsboken stängd, i stället för att läsa om repetitionsbladet en femte gång kvällen före provet.