Är överstrykningar i dina anteckningar faktiskt användbara?

Dunlosky, Rawson, Marsh, Nathan och Willingham jämförde tio studietekniker. Två fick hög användbarhet, övningsprov och att sprida ut sina studier. Tre fick måttlig användbarhet. Fem fick låg användbarhet, bland annat sammanfattning, omläsning och överstrykning eller understrykning (Dunlosky m.fl., 2013).

Ordet låg har en precis betydelse. Det betyder att den tillgängliga evidensen inte visar en fördel som är tillräckligt solid eller allmän för att rekommendera tekniken, medan andra metoder visade en sådan fördel. Det betyder inte att överstrykning slösar tid varje gång. När den ramen är satt blir en användbar fråga alternativkostnaden. En timme på att stryka under ett biologikapitel är en timme du inte lägger på att fråga dig själv om det. Hela tabellen över de tio teknikerna finns i Hur du pluggar effektivt enligt forskningen, med betyget för var och en.

Överstrykning känns som arbete. Sidan fylls med färg, du tar dig framåt, du känner att du reder ut vad som är viktigt. Men gesten är mest en läsaktivitet, inte en minnesaktivitet. Du har inget att hämta ur minnet, du går igenom det som redan ligger framför dig.

Författarna till en enkät med 177 studenter fann att de flesta läser om sina anteckningar eller sin lärobok, och relativt få testar sig själva, och de talar om en illusion av kompetens (Karpicke m.fl., 2009). Den enkäten handlade inte specifikt om överstrykningspennor, men den beskriver samma mekanism, passiva metoder som ger självförtroende. I studien av Roediger och Karpicke var studenterna som läste om mest säkra på att de skulle komma ihåg, och det är de som hade glömt mest en vecka senare (Roediger och Karpicke, 2006). Bjork och kollegor beskriver denna klyfta mellan känslan av behärskning och det faktiska minnet (Bjork m.fl., 2013). När en kurs är helt gul ser den känd ut. Det bevisar inte att den är det.

Det som följer är praktiska råd, inte ett studieresultat. Om du gillar att stryka under, använd det som ett markeringsverktyg och inte som en memoreringsmetod. Stryk under lite, en mening eller ett ord per stycke, stäng sedan kursen.

Gör sedan om varje färgat stycke till en fråga. Om du strök under datumet för undertecknandet av Versaillesfördraget i din historiekurs, skriv ”När undertecknades Versaillesfördraget?” på ett kort och svara på det nästa dag utan att titta. Understrykning utan en fråga bakom är fortfarande omläsning i förklädnad. Med frågan blir det startpunkten för den högst betygsatta tekniken, övningsprov (Dunlosky m.fl., 2013). Du kan också köra de frågorna genom kort, se Så gör du kort som faktiskt fungerar. Överstrykningspennan fungerar då som en markeringspenna, och det är frågan som gör minnesarbetet.

I experiment 2 av Roediger och Karpicke gav att läsa en gång och sedan testa sig tre gånger 61 % av idéerna ihågkomna efter en vecka, mot 40 % för fyra omläsningar (Roediger och Karpicke, 2006). Skillnaden handlar inte om överstrykningspennan i sig, men den visar var större delen av nyttan ligger, i ansträngningen att minnas.

Aktiv återkallning gav också mer inlärning än elaborerad studieteknik med konceptkartor (Karpicke och Blunt, 2011). För att få struktur förklarar sidan Aktiv återkallning, varför quiz slår omläsning metoden och Varför det inte räcker att läsa om dina anteckningar tar upp omläsningsfällan. På gymnasiet som på högskolan är en bra rytm att läsa kapitlet en gång, markera tre eller fyra idéer, skriva frågor om dem och sedan ställa dem på utspridda dagar. För en tentamen om 10 dagar, till exempel, infaller den första repetitionen av dina frågor 2 till 4 dagar efter första sessionen (Cepeda m.fl., 2008).