Så gör du kort som faktiskt fungerar

Många kort ser ut som en liten föreläsningssammanfattning nedklämd på en liten papperslapp. Du läser om dem, det känns bra, och ingenting har rört sig i huvudet. Ett användbart kort gör något annat. Det ställer en precis fråga på framsidan och väntar på att du tar fram svaret innan du vänder på det. Till exempel, för AP US History, “Vilket år undertecknades Versaillesfördraget?” på framsidan och “1919” på baksidan.

Principen kommer från generationseffekten. Slamecka och Graf (1978) visade att du minns ett ord du själv producerat bättre än samma ord som du bara läst (Slamecka och Graf, 1978). Ett kort som får dig att ta fram svaret använder den mekanismen, medan ett kort som visar allt låter dig bara läsa. Håll en idé per kort. Om du inte kan säga det i en mening, dela upp det i två enklare kort.

När man gör kort är frestelsen att erbjuda svarsalternativ, för de är snabbare att skriva och känns tryggare att ta sig igenom. Rowland (2014) samlade arbetet som jämför testning med omläsning i en metaanalys. Återkallningstester, där du måste hitta svaret, ger större nytta än igenkänningstester som flerval (Rowland, 2014). Riktningen är tydlig.

I praktiken, dölj svaret och säg det högt eller skriv ner det innan du kontrollerar. Om du föredrar att ha alternativen framför ögonen gör du mest igenkänning, och hjärnan behöver inte söka. Det gäller en AP Calculus-tenta, en slutuppsats eller en förberedande läkarkurs. Flerval har sin plats för att öva formatet på ett prov som SAT, men för inlärning behåller den öppna frågan fördelen i den här metaanalysen. Du kan läsa mer i Aktiv återkallning, varför quiz slår omläsning.

Kornell (2009) arbetade med ordförrådskort av det slag man gör inför GRE. En stor kortlek studerad med spridning slog fyra små kortlekar, var och en studerad i ett block, och spridning slog också att plugga kvällen innan. Spridning var effektivare för 90 % av deltagarna (Kornell, 2009).

Här är det mest intressanta. Efter den första sessionen tyckte 72 % av deltagarna att massning fungerade bättre (Kornell, 2009). Så din känsla kan lura dig. Att studera allt på en gång känns produktivt, för allt är färskt, medan det känns mer mödosamt att lämna tid mellan två genomgångar. I praktiken, i stället för att göra klart dina kemikort på en kväll, sätt tillbaka dem i spel över flera dagar. Guiden Spaced repetition, hur länge ska man vänta mellan två repetitioner förklarar hur du väljer intervallen, och Fungerar det att plugga natten innan ett prov? tar upp vad kvällen innan egentligen ger dig.

Rawson och Dunlosky (2011) följde 533 studenter genom tre experiment, med mer än 100 000 svar bedömda för hand. Deras råd är precist. Återkalla ett item korrekt tre gånger under den första sessionen, och lär sedan om det tre gånger med väl utspridda intervall (Rawson och Dunlosky, 2011). Så ett kort är inte klart för att du fick rätt en gång.

Karpicke och Roediger (2008) arbetade med ordförråd i främmande språk, i swahili. När ett ord väl var känt hade det ingen effekt att studera det igen på fördröjd återkallning, medan det att testa det igen hade en stor positiv effekt (Karpicke och Roediger, 2008). De såg också att studenternas förutsägelser om sin egen framgång inte hängde samman med hur bra de faktiskt gjorde det. Håll två vanor. Läs inte om ett kort du fick rätt på bara för att känna dig lugn, ta bort det från dagens hög och testa det igen senare. Och lita inte på din känsla av att kunna, lita på ditt svar.