Hjälper interleaving, eller blandad övning, dig verkligen att studera?

När du pluggar matematik gör du förmodligen tio derivataövningar, sedan tio om talföljder, sedan tio om sannolikhet. Det är grupperad övning, även kallad blockövning. Interleaving gör det motsatta. Du blandar typerna, en derivata, en talföljd, en sannolikhet, och börjar sedan om i en annan ordning.

Grupperad övning är bekväm. Eftersom du redan vet vilken metod du ska använda behöver du inte fråga dig något, du bara tillämpar den. Med blandning måste du först känna igen vilken typ av problem du står inför och sedan välja rätt metod. Det kräver mer ansträngning i stunden, och passet känns mindre smidigt. Tanken bakom interleaving är just att den extra ansträngningen är det som lönar sig i längden. Nästa avsnitt visar vad forskarna mätte, utan att sträcka sig längre än vad de testade.

Rohrer och Taylor (2007) jämförde två sätt att öva matematikproblem. I en version grupperades problemen efter typ. I den andra blandades typerna. På det fördröjda testet gav den blandade versionen bättre resultat än den grupperade (Rohrer och Taylor, 2007). Resultatet syns alltså när du testar senare, inte bara i slutet av passet.

Den detaljen spelar roll. I slutet av ett pass kan grupperad övning ge dig känslan av att du förstått allt, eftersom du raddar upp framgångar. Det fördröjda testet visar något annat, vad som finns kvar när metoden inte längre antyds av föregående övning. Det ekar ett tema från Hur du pluggar effektivt enligt forskningen, det som känns smidigt är inte alltid det som fastnar bäst. Källan ger ingen användbar siffra här, och vi hittar inte på någon. Behåll effektens riktning och testa den på dina egna övningar.

I matematik täcker Rohrer och Taylors studie exakt detta, så du kan låna ganska direkt från den. Inför tentan, i stället för att göra tio övningar om samma ämne, bygg ett blad med sex problem, med en derivata att studera, en talföljd att uttrycka, en betingad sannolikhet och så vidare. Gör det utan att titta i kursen och rätta sedan.

I fysik är principen densamma. Blanda till exempel ett kinematikproblem, ett energiproblem, ett optikproblem och ett problem om en elektrisk krets. Innan du räknar, skriv en rad om vilken typ av problem det är och vilken lag du ska använda. Det igenkänningssteget är det som blandningen tvingar dig att göra, och som grupperingen låter dig hoppa över. Gör samma sak med kemikapitel som liknar varandra.

För språk fungerar interleaving bra. Om du i spanska jobbar med ser och estar i tjugo minuter och sedan med preteritum i ytterligare tjugo vet du alltid vilken regel som gäller. Blanda de två i samma uppsättning meningar, med por och para också, och du måste välja varje gång.

Samma sak gäller engelska inför dina AP- eller slutprov. I stället för att göra en sida med phrasal verbs och sedan en sida med dåtid, bygg en blandad uppsättning med lite av varje och lägg till ordförråd. Du kan också varva läsförståelse och grammatik inom samma pass. Målet är inte att göra övningen plågsam. Det är att få dig att känna igen situationen innan du svarar, som du måste på provdagen, när ingen berättar vilket kapitel det gäller.

Dunlosky, Rawson, Marsh, Nathan och Willingham (2013) granskade tio studie­tekniker. Blandad övning bedöms där ha måttlig nytta, efter att testa sig själv och spridd övning, som bedöms ha hög nytta (Dunlosky m.fl., 2013). Det betyder att interleaving är värt det, men det kommer inte före grunderna. Om du måste välja var du börjar, börja med att testa dig själv och sprida ut övningen.

Bjork, Dunlosky och Kornell (2013) diskuterar också önskvärda svårigheter, ansträngningar som saktar ner dig i stunden och kan hjälpa senare (Bjork m.fl., 2013). Blandning är ett bra exempel till sin anda. Tabellen nedan återger Dunloskys rangordning för några tekniker, för att hålla proportionerna i minnet. Behandla interleaving som ett användbart verktyg bland flera, bäst att lägga till när du redan har att testa dig själv och spridd övning i din rutin.